Här kommer en dikt som inte jag har skrivit men jag gillar dikten:

Jag gråter osynliga tårar även om jag ler.
Men i mörkrets skugga jag viskar:
"Jag orkar inte mer."

Jag ropar på hjälp, även om jag skrattar.
Men i mörkrets skugga jag undrar:
"Varför är det ingen som fattar?"

Jag är olycklig, även om jag ser ut som jag är glá.
Men i mörkrets skugga jag tänker:
"Är det så här det ska vá?"

Jag är död, även om mitt hjärta slår

Men i mörkrets skugga jag gråter:

Varför är det ingen som fattar hur jag egentligen mår?

Puss och Kram Elin <3