Hejsan Hoppsan. 

Hoppas allt är bra med er, Elins söta läsare. Idag så har det varit fullt upp hela dagen och därför kommer detta inlägget upp så sent idag, men bättre sent än aldrig? Eller vad säger ni?

Iallafall, jag vet att Elin brinner för det här med psykisk ohälsa och mobbning osv. Idag tänkte jag ta upp min egen upplevelse av psykisk ohälsa. Jag började må psykiskt dåligt redan i lågstadiet p.g.a mobbning. Men det är inte just den biten jag ska prata om idag utan det jag ska prata om idag är varför väljer man alltid något nytt? 

När jag först började må psyikskt dåligt så började jag tröst äta, och tröstätandet gick till hetsätande och jag fick tillslut matstörning bullemi.(Detta var i kanske 3an) Så jag åt och åt och åt och åt tills jag helt enkelt inte kunde få i mig mer och var tvungen att kräkas. Detta gjorde att skolan blev lidande och denna hetätning höll på fram till 5-6an på mellan stadiet någon gång. Det var hemskt jobbigt och jag måde inte bra av det. Men tillslut så kämpade jag mig ur det, och nu är jag helt frisk från bullemi. Men när jag tillslut blev av med bullemin så började jag istället skada mig själv, jag skar mig själv med rakblad, det blev visserligen aldrig några djupa sår utan det blev mestadels ytliga sår, men har fortfarande svaga ärr på armar och ben från den tiden. Jag skar mig för att ihop om att någon skulle se och märka det och hjälpa mig komma ur det psykiska måednet jag levde i. Tillslut öppnade jag mig för min kurator som blev tvungen att kontakta min mamma(hon fick min tillåtelse att göra det också efter som  jag inte vågade berätta själv) och mamma kom till skolan så fort hon kunde. Vi blev skickade till BUP(barn och ungdoms psykiatrin) där vi skulle få hjälp, jag tyckte dock inte att de tog mig på stort allvar och jag kände att jag inte alls trivdes där. 

Men tillslut tog jag även mig ur detta betende på egen hand. Men jag kan än idag få ''återfall'' och idag är det 4 månader sedan jag sist skar mig. Så varje gång jag får ett återfall så börjar jag räkna om på nytt och när jag får mina återfall så är det att något som jag inte klarar av att hantera i mina tankar och jag har ont i hjärtat men jag vill SE vart jag har ont. Men hur som helst, så gick jag från självskadde betende till att börja röka. En bra lösning? NEJ. Jag började röka när jag gick i 7-8an någon gång och blev beroende först i 9an kanske och det var även då mitt självskadde betende försvann mer och mer. Nu har jag rökt i 4-5 år och jag är inte stolt över det. Jag vill så gärna sluta, och jag har bestämt mig för att sluta nu, för det är så mycket pengar man lägger på att öka sina chanser för att få cancer, dåligare lungor och man får så dålig kondition så det finns inte. Så jag har bestämt mig att sluta det är inte värt det, det är inte värt alla pengar. Men samtidigt som jag är så bestämd för att sluta så är jag så otroligt rädd för att sluta eftersom att jag är rädd för att fastna i ett nytt beroende, för det har jag gjort hela tiden sen jag fick mitt förtsa beroende i 2-3an på lågstadiet fram till 3an på gymnasiet. Jag är så otrolig rätt för att fastna i något annat som kan förstöra min kropp på både ut eller insidan om inte ännu värre att falla tillbacka till något av mina gamla beroende.. Så nu är frågan varför gör man såhär? Varför dras man alltid till något nytt beroende, jag har läst att detta är väldigt vanligt och att det är många som slutar med något beroende blir istället beroende av något nytt, men varför? 

Inget jag kan svara på, men nu har jag hursom helst berättat om hur det kan se ut och att det är en evighet att kämpa mot psykisk ohälsa och att det tar tid men med rätt vilja så hittar man ut. 

Hoppas ni uppskattade blogginlägget och glöm inte kolla in min blogg som ni hittar HÄÄÄR 

Kram Jasmine 

Sista delen är månad Oktober till December. 

Pöss och kram<3