Sitter just nu och ska äta frukost. Endel tänker kanske vad gör hon uppe såhär tidigt. Jo det ska jag säga er mitt jullov är slut nu och idag börjar jag skolan. Jag var inte så trött som jag trodde att jag skulle vara men det kan nog bli en tuff dag endå. Men käns väldigt skönt att få komma igång igen med något. Fast det kommer bli spännande med teatern efter som jag har så sjukt ont i min kropp fortfarande så kan knapt röra på nacken och ryggen. Men jag känner att jag lever iallafall tur det. 

Pöss och kram<3

Varit ute och fotat lite granna. Jag saknar snön massa som varit. Här är det cirka 5 minus vilket käns skönt men det är dock ingen snö vilket är väldigt synd. 

Pöss och kram<3

Gammal bild

Nyss vaknat. Jag har ont i hela kroppen men mest i baksida lår och nacken. Men då märker man ju att man lever eller hur? Jag har ätit frukost och min lilla syster har antagligen haft super tråkigt för när jag skulle ta ett ägg som var kokt så var det inte det hon har alltså lagt det på fel håll. Jag kommer ha en väldigt lugn dag. Vilket käns skönt. 

Pöss och kram<3

Hejsan alla underbara människor. Nu har jag verit på ett läger som ni vet. Det var en kurs som hete idekurs. Symbolen för dem är ett ljus som ni ser på min sölja. Jag tänkte mig filma en video när jag snackar om lägret och berättar hur det gått och sådant. 

Just nu sitter jag på sista tåget nu. Åkte först ett tåg sean ett till och där emellan var det ersättningsbuss en bitt och nu sitter jag äntligen på mitt sista tåg. Hemma om lite mer än 2 timmar men det känns ändå skönt för det närmar sig. Hoppas att ni gillar när min kompis ha bloggat här på min blogg.

Det var nog någon vecka sedan som Moa la ut detta på sin youtubekanal på engelska.  Jag tycker att det är super stark och modigt att hon vågar göra så att hon går ut i en video och berättar hur hon mår och kan ersäna det för sig själv. Det är endå hennes jobb och det hon har lagt massa timmar och dagar på. Så även om hon gör detta hoppas jag att allt kommer gå bra för henne. Det är inte lätt att våga ersänna om man mår dåligt för något. 

Pöss och kram<3 

Hejsan Hoppsan. 

Hoppas allt är bra med er, Elins söta läsare. Idag så har det varit fullt upp hela dagen och därför kommer detta inlägget upp så sent idag, men bättre sent än aldrig? Eller vad säger ni?

Iallafall, jag vet att Elin brinner för det här med psykisk ohälsa och mobbning osv. Idag tänkte jag ta upp min egen upplevelse av psykisk ohälsa. Jag började må psykiskt dåligt redan i lågstadiet p.g.a mobbning. Men det är inte just den biten jag ska prata om idag utan det jag ska prata om idag är varför väljer man alltid något nytt? 

När jag först började må psyikskt dåligt så började jag tröst äta, och tröstätandet gick till hetsätande och jag fick tillslut matstörning bullemi.(Detta var i kanske 3an) Så jag åt och åt och åt och åt tills jag helt enkelt inte kunde få i mig mer och var tvungen att kräkas. Detta gjorde att skolan blev lidande och denna hetätning höll på fram till 5-6an på mellan stadiet någon gång. Det var hemskt jobbigt och jag måde inte bra av det. Men tillslut så kämpade jag mig ur det, och nu är jag helt frisk från bullemi. Men när jag tillslut blev av med bullemin så började jag istället skada mig själv, jag skar mig själv med rakblad, det blev visserligen aldrig några djupa sår utan det blev mestadels ytliga sår, men har fortfarande svaga ärr på armar och ben från den tiden. Jag skar mig för att ihop om att någon skulle se och märka det och hjälpa mig komma ur det psykiska måednet jag levde i. Tillslut öppnade jag mig för min kurator som blev tvungen att kontakta min mamma(hon fick min tillåtelse att göra det också efter som  jag inte vågade berätta själv) och mamma kom till skolan så fort hon kunde. Vi blev skickade till BUP(barn och ungdoms psykiatrin) där vi skulle få hjälp, jag tyckte dock inte att de tog mig på stort allvar och jag kände att jag inte alls trivdes där. 

Men tillslut tog jag även mig ur detta betende på egen hand. Men jag kan än idag få ''återfall'' och idag är det 4 månader sedan jag sist skar mig. Så varje gång jag får ett återfall så börjar jag räkna om på nytt och när jag får mina återfall så är det att något som jag inte klarar av att hantera i mina tankar och jag har ont i hjärtat men jag vill SE vart jag har ont. Men hur som helst, så gick jag från självskadde betende till att börja röka. En bra lösning? NEJ. Jag började röka när jag gick i 7-8an någon gång och blev beroende först i 9an kanske och det var även då mitt självskadde betende försvann mer och mer. Nu har jag rökt i 4-5 år och jag är inte stolt över det. Jag vill så gärna sluta, och jag har bestämt mig för att sluta nu, för det är så mycket pengar man lägger på att öka sina chanser för att få cancer, dåligare lungor och man får så dålig kondition så det finns inte. Så jag har bestämt mig att sluta det är inte värt det, det är inte värt alla pengar. Men samtidigt som jag är så bestämd för att sluta så är jag så otroligt rädd för att sluta eftersom att jag är rädd för att fastna i ett nytt beroende, för det har jag gjort hela tiden sen jag fick mitt förtsa beroende i 2-3an på lågstadiet fram till 3an på gymnasiet. Jag är så otrolig rätt för att fastna i något annat som kan förstöra min kropp på både ut eller insidan om inte ännu värre att falla tillbacka till något av mina gamla beroende.. Så nu är frågan varför gör man såhär? Varför dras man alltid till något nytt beroende, jag har läst att detta är väldigt vanligt och att det är många som slutar med något beroende blir istället beroende av något nytt, men varför? 

Inget jag kan svara på, men nu har jag hursom helst berättat om hur det kan se ut och att det är en evighet att kämpa mot psykisk ohälsa och att det tar tid men med rätt vilja så hittar man ut. 

Hoppas ni uppskattade blogginlägget och glöm inte kolla in min blogg som ni hittar HÄÄÄR 

Kram Jasmine 

Sista delen är månad Oktober till December. 

Pöss och kram<3

Hejsan Hoppsan på er kära människor.

Jag som bloggar just nu heter Jasminè och kommer att blogga här udner tiden bästa Elin är på scoutläger. :) 

Jag har förberet några inlägg åt er så att ni kommer hållas uppdaterade fram till den 6:e när Elin kommer hem. :) Så i detta inlägget tänkte jag berätta lite vem jag är så ni vet lite vem det är som sitter bakom skärmen. 

Jag heter som sagt Jasminè och jag är 18 år gammal. Jag går tredje året på barn och fritidspogramet i Lidköping. Jag älskar barn i alla åldrar, eller iallafall tills dem blir 10-12 år för sen börjar dem klara sig mer själva. ;) Jag älskar att finnas i närheten av barn och se hur dem utvecklas. Därför går jag barn och fritid och kommer ta studenten nu i Juni och blir färdig barnskötare, men jag ska läsa vidare till förskolelärare sen när jag inte är lika skoltrött längre. ;) Vad kan man mer säga om mig? Jag är en tjej som älskar att stå både framför och bakom kameran. Jag är väldigt kreaktiv av mig men jag har svårt att avsluta saker jag påbörjat. Jag umgås mycket med min pojkvän och min familj på helgerna och på veckodagarna så ägnar jag tid åt att plugga, sitta vid datorn och blogga. Jag försöker även hitta orken och motavationen för att träna, men än så länge så är väl den sådär. ;)

Jag är en väldigt stor Harry Potter och ''frozen''(frost) nörd så om ni får bilder eller citat från Harry Potter böckerna eller citat från Frozen(frost) så får ni inte bli förvånade. ;)

Men det var allt jag hade att säga för mig idag, så nu vet ni vem jag är och jag kommer hålla hus här fram till den 6:e.

Ni får inte glömma av att kolla in min blogg och den kan ni hitta HÄÄÄR 

Kram Jasmine